Teamet som bjuder in alla på båten | Facing Gällivare Magasin

FRITIDSHEMMET POLSTJÄRNAN

Båten på framsidan av skolgården bjuder in till lek, denna dag för personalen på fritidshemmet.Från vänster: Eva Karlberg, Peter Rundgren, Sandra Josefsson, Åsa Berglund, Emy Suorra, Anneli Redin, Ulrika Olofsson och Jan Martinsson (Kjell Dynesius saknas på bilden).

Teamet som bjuder in alla på båten!

REPORTAGE

Här klingar skratten ofta hos både elever och personal. Det här är fritidshemmet där teamarbete på hög nivå arbetar både för varje individs och grupps bästa. Tillsammans skapar de trygghet och en familjär känsla, stimulerar elevernas utveckling, ger dem en meningsfull fritid och bidrar till att skapa goda relationer.

Det är en vinterdag i mitten av december när jag promenerar mot Tallbackaskolan och fritidshemmet Polstjärnan på Mellanområdet i Gällivare. På håll hör jag klingande barnröster och glada skratt. Det är i slutet av lunchrasten och eleverna har äntligen fått ta ut åkmadrasserna för åkning på den populära kullen. När jag närmar mig ser jag barnen och fritidspersonalen i sina lysande reflexvästar. Jag är van att gå den här vägen som förälder, men idag ska jag försöka spegla verksamheten ur ett annat perspektiv. Det som är likadant är dock värmen som möter mig, och kanske är det just det som väckt min nyfikenhet; den varma atmosfären som råder oavsett den nu kalla årstiden.

Att åka med åkmadrasserna nerför kullen är populärt bland eleverna.

Vi möts utomhus men går sedan in i skolan och sätter oss för att prata. Vi har knappt hunnit sätta oss innan det knackar på dörren. Inte bara en utan flera gånger. Det visar sig att skolsköterskan inte finns på plats idag och därför söker sig elever som skadat sig lindrigt på rasten till fritids istället. Ett barn har skadat sig i foten. Åsa Berglund rotar i den gröna första hjälpen-lådan, plåstrar om och lindar. ”Hur känns det där?”- frågar hon eleven. Eleven blir hjälpt och återvänder tillsammans med sin medföljande vän till lektionen. Det knackar igen och ytterligare en elev möts med omtanke och får hjälp, denna gång av Ulrika Olofsson.

När besöken lämnat och det lugnat sig samlar vi oss, jag och de sex medarbetarna från personalen som deltar i intervjun denna dag.

Vi inleder vårt samtal med att prata om vad ett fritidshem egentligen är. Jag förstår att det inte är helt lätt att beskriva. De berättar och fyller på varandras beskrivningar och för mig träder bilden av en lärande, meningsfull och relationsskapande verksamhet fram.

- Det är frivilligt, men det är ändå styrt. Vi har lagar, alltså vi har ett kapitel i läroplanen, att följa. Det ska dels vara delar ur den när vi planerar, sen ska de få en meningsfull fritid och de ska kunna få rekreation och få vila och skapa goda relationer mellan varandra. Så det är väldigt mycket som är ett fritidshem tänker jag. Men det är svårt att beskriva på ett kort sätt, säger Anneli Redin.

Det är ett teamarbete där tryggheten är väldigt viktig. De jobbar jättemycket med sociala relationer.

-Konflikthantering, att vara ett stöd för barnen så att de känner att de får medel och verktyg att lösa konflikter till exempel, säger Åsa.

De bygger på elevernas självkänsla, självförtroende och det kreativa. Jag hör dem säga att det inte finns något som är omöjligt. Hur det som ibland till en början kanske upplevs som fel, inte är fel utan en del i utvecklingen, ett steg på vägen.

"Fritids är som en familj."

Kärnan i personalgruppen på fritidshemmet har jobbat tillsammans i ungefär fyra år och kanske är det en ingrediens i familjekänslan, för just så har elever uttryckt det att; ”fritids är som en familj”. Det är i stort sett samma människor som möter eleverna varje dag vilket hjälper till att skapa tryggheten. Den där tryggheten som också gör att det är hit barnen kommer när de behöver hjälp, som jag fick uppleva vid början av intervjun.

Fritids är den avdelning där personalen träffar barnen från sex på morgonen till sex på kvällen. De känner därför samtliga barn på skolan ganska bra, de flesta har någon gång deltagit i fritidsavdelningens aktiviteter. De har alla en relation till dem och just det här med relationer och relationsskapande är något som återkommer flera gånger under vårt samtal och jag förstår att det är avgörande för verksamhetens kvalitet.

“Det är viktigt att inte glömma individen men även jobba ihop gruppen och tryggheten.”

Åsa poängterar vikten av att jobba både med eleverna som individer och med dem som grupp.

- Vi måste känna att gruppen både på skolan och fritids känner sig trygg men vi måste ju även se individen. Hittar vi ett ensamt barn på skolgården så går vi fram till den och pratar och försöker leda in i en lek. Eller om de leker en grupp tillsammans, bjuder in barnet där och hjälper dem framåt i gruppen, hjälper dem framåt i leken. Det är viktigt att inte glömma individen men även jobba ihop gruppen och tryggheten, säger Åsa.

Vilka är era ledstjärnor i verksamheten?

- Jag tänker först trygghet och ansvar, säger Eva Karlberg.

- Och så delaktighet trycker vi mycket på fortsätter Åsa.

- Vi har varit noga med det nu att eleverna får vara med att komma med förslag till planering och önska vad vi ska göra. Och sen visar vi att såg ni att det här hade många önskat och nu gör vi det, säger Anneli.

De jobbar också mycket utifrån att de som vuxna är förebilder, står för det skolan står för, visar på sunda relationer och deltar aktivt.

- Vi är ju med mycket i aktiviteterna, säger Jan Martinsson (Janne).

"Vi vill att det ska finnas saker, vi vill erbjuda så mycket som möjligt."

Innebandyklubborna fungerar även utmärkt att använda utomhus.

- Vi är ju ute jättemycket och har vi planerat en aktivitet ute, vilket väder det än är, så försöker vi genomföra aktiviteten. Så att vi inte visar att nu var det dåligt väder, utan vi bara gör det vi har tänkt, säger Anneli.

Skolan har en väldigt fin utemiljö och jag upplever att det är många väl genomtänkta delar. Jag frågar dem hur de tänkt kring utevistelse och aktiviteter.

- Vi försöker hitta miljöer som passar flera olika barn. Multiarenan är poppis, kullen, vi har stenarna där vi har vissa aktiviteter. Vi försöker bjuda in och bygga upp saker också. I somras byggde vi upp hus för barnen lekte mycket häst och då ville vi få dit stall och hus. Och så försöker vi köpa in material och titta på skolgården och se vad som passar på olika ställen och vad vi kan bjuda på för aktiviteter där, säger Åsa.

De fixar det som behövs. Som när Janne målade en stor schackbräda på skolgården, fixade schackpjäser från Malmberget och kompletterade med pjäser som saknades.

- Vi vill att det ska finnas saker, vi vill erbjuda så mycket som möjligt, säger Ulrika.

De försöker också vara mycket i skogen och minst en gång i veckan är de i skogsplatsen. Ofta äter de mellanmål utomhus. Förutom skolgården och omgivande miljö så nyttjar de också tennishallen och Tallbacka IP för verksamheten, några minuters promenad från skolan. De försöker kontinuerligt att stämma av vad som fungerar eller inte och byter ut efterhand. Det kan också innebära att ta ut material som egentligen inte är tänkt att ha ute. Just nu är det populärt bland barnen att skulptera i snö och tidigare var det många som vek pappersflygplan.

Något som också skiner igenom under vårt samtal är glädjen. Personalen har nära till skratt och beskriver glädjen de känner i arbetet och till varandra

- Vi trivs ju att jobba ihop, säger Anneli.

Just det hon beskriver med glädjen är något som både syns och känns. Det finns en värme och en öppenhet medarbetarna emellan, och jag upplever ett väldigt tillåtande klimat. De bjuder mycket på sig själva och jag tänker att det är ett sätt att sätta guldkant på tillvaron både för dem själva och för barnen. Med ”fredagskoden” skojar de till det och klär ut sig utifrån olika teman, bjuder på sig själva och mitt i allt så spelar de teater eller något liknande. Veckan innan intervjun var Eva pilot och bjöd på flygande mackor till mellanmål. De försöker se möjligheterna i allt och inte massa hinder och stopp. Inte alltid så lätt men de försöker se om saker och ting går att lösa och letar vägarna dit. Och mycket glädje får de tillbaka av barnen. Ibland får de frågor som är svåra att svara på och då tar de med sig det och pratar ihop sig tillsammans innan de svarar, istället för att säga nej direkt, som annars kan vara lätt att göra.

Jag upplever att det råder en väldigt inkluderande kultur på arbetsplatsen. Är det något ni tänkt på eller nåt särskilt ni gör så att barnen ska känna sig inkluderade?

- Jag tänker så här; A och O det är mötet, att barnen blir sedda! säger Eva.

Och just det, att få bli sedd är grunden på fritids. Det gäller såväl barn som föräldrar, bemötandet är viktigt.

- Och sen att bjuda in barnen, från lägsta åldrarna, förberedelseklassen upp till de äldre. Det funkar hur bra som helst att göra och på rastaktiviteterna är det ju blandat, säger Åsa.

Trädet i matsalen består av ett lövverk i form av elevernas händer, en symbol för att de alla hör ihop.

Vi kommer in på delaktighet och tillhörighet. De berättar om ett träd de gjort som finns uppsatt på väggen i matsalen. Ett träd där varje elev från förskoleklass till årskurs sex varit delaktiga och bidragit med sitt handavtryck. Ett träd som symboliserar att ”vi hör ihop” och där barnen nyfiket letat för att hitta igen just sin hand, något som gör att man förstår hur viktigt det är att vara en del av något större, något som de gjort tillsammans.

Tänker ni på något särskilt för att inkludera varandra som medarbetare?

Vid det här laget pratar alla i mun på varandra och roligt nog nämner de just det, att de är surriga. De lyfter också tanken att det kanske inte är så lätt att komma in i arbetsgruppen. De fyra fritidspedagogerna som jobbat här längst är en tajt grupp. Något som Janne, som jobbat här sedan hösten 2021, känt av men inte upplevt som något problem. Här pratas det ofta om flera olika saker samtidigt, saker bestäms ibland i rasande fart och det gäller att höra och hänga med. Men de har också en strukturerad och kontinuerlig planering och information i verksamheten med vilken de skapar tydlighet och trygghet för arbetsgruppen. Något som är oerhört viktigt såväl för ordinarie personal som för vikarierande personal som kommer in tillfälligt.

- På fredagarna sitter vi fritidspedagoger och planerar och vi har försökt att göra en planering över vad som gäller varje dag och vem som har ansvar för vad, så att alla kan se, säger Ulrika.

Tillsammans har gruppen en stor samlad arbets- och livserfarenhet. Jag hör när de berättar att de har olika erfarenheter som gör att de kompletterar varandra. De har olika uppgifter som de tar sig an på arbetet. De är olika personligheter, men tillsammans har de siktet inställt på samma mål: barnen.

Vår tid närmar sig slutet och alldeles strax behöver personalen möta upp barnen som har rast eller övergår till fritids. Jag packar ihop och reflekterar kring vilken oerhört viktig verksamhet ett fritidshem är. Det som ibland kanske ses som barnpassning eller en plats att fördriva tiden på mellan skola och hemgång har för mig framträtt mer som en oerhört värdefull plats för utveckling, men också undervisning på så många plan. Och jag förstår nu ännu bättre varför barnen på fritidshemmet Polstjärnan ofta vill stanna kvar längre än planerat.